Arminus
Han var i romersk tjänst och troligen lärde han sig mycket om romarnas stridteknink och hur man kunde besegra dem i en strid. Han var troligen själv med och slog ner flera uppror mot romarna under sin tjänst hos dem. Arminius tillhörde en ledande familj inom cheruskerstammen.
Man vet inte riktigt om hans namn har germanskt eller romersk ursprung. Det man vet är att man under 1500-talet i Tyskland försökte skapa sig en nationalhjälte och då tog man Arminus och döpte om honom till Herman. Det kan vara Martin Luther som först tog till denna metod med att förtyska Arminius.
Att Tyskland som under 1500-talet var ett splittrat land och bestod av en mängd småstater behövde någon form av historia att samlas runt kanske inte är så konstigt, men det skulle få tragiska följder.
Arminius hade lärt sig så mycket om romersk stridskonst att han insåg att det inte fanns någon större chans att besegra romarna i ett öppet slag. Däremot kunde man med god kännedom om landskapet och överraskningsanfall kunna bringa sådan oordning i de romerska trupperna att man kunde besegra dem. Detta var just vad han lyckades med.
När romarriket stod på höjden av sin makt lyckades Arminius år 9 efter kristus samla en del av de germanska stammarna. Man påbörjade ett uppror för att locka ut de romerska legionerna från deras befästa baser. Romarna leddes vid denna tidpunkt av Varus. Romarna som hade slagit ner många uppror tidigare marscherade iväg och kom in i områden som man inte riktigt hade koll på. Arminius hade förberett allt mycket noga och lyckades få romarna att i Teutoburgerskogen välja en väg som innebar att man inte kunde marschera med så många soldater i bredd som man brukade. Detta innebar ju naturligtvis att man tunnade ut ledet med soldater och spred ut dem på en längre sträcka. Det finns beräkningar på att ledet med romerska soldater kan ha varit upp till 3 500 meter långt. Man får onekligen associationer till den ryska kolonen med stridsfordon utanför Kiev.
Vid ett givet tillfälle slog Arminius till mot de oförberedda romarna och överföll dessa inne i skogen. Romarna är inte kunniga att slås i denna miljö och förvirringen och paniken bidrog säkert till att man inte kunde formera sig som man hade tränat för. Att skicka order genom ett långt led av solidater där många befanns sig i strid fungerade troligen mycket dåligt. En del romarna lyckades ta sig ur allt detta dödande och ta sig tillbaka till baserna där de kunde berätta om denna ofattbara förlust. Varus som insåg att slaget var förlorat tog sitt liv istället för att bli tillfångatagen. Men de allra flesta romarna dog denna dag inne i Teutoburgerskogen, man beräknar att det var upp till 17 000 romare som mötte döden där. Tre hela legioner och då ska man ställa det i relation till att man hade ungefär 28 legioner i hela riket. Med andra ord en ofantligt stor förlust.
Med detta hejdades romarnas expansion norr ut och även om romarna sände nya trupper och flera andra slag stod mellan romarna och Arminus trupper så tog historien en ny vändning på flera olika plan.
