Norden
När romarriket hade blivit kristet så kan man fråga sig hur såg det såg ut i norden. Att en hel del kontakter fanns med romarriket kan man få se då man hittat både romerska mynt och en hel del saker som importerats, eller transporterats hem av de som valde att göra militärtjänst i den romerska armen. Man får komma ihåg att i Norden fanns ingen stark kungamakt utan områden styrdes av olika hövdingar.

Men om nu romarriket blivit kristet och man hade kontakter med romarna så kan man fundera över varför man kunde behålla sina egna gudar i Norden. En avgörande faktor är som nämnt i tidigare inlägg, slaget i Teutoburgerskogen. Där förlorade romarna tre hela legioner, ungefär 30 000 soldater och chockvågen innebar att man valde att stoppa expansionen norrut. Historien säger att kejsare Augustus ska ha dunkat huvudet i väggen då nyheten o nederlaget nådde Rom.
Folkvandringstiden som man anser började under andra halvan av 300-talet påverkar även Norden. Det var oroliga tider och en del del nedgrävda skatter vittnar om detta. Samtidigt ökar mängden guldföremål och man byggde imponerande hövding gravar som visar att det fanns goda resurser. Guldet som ökade berodde på att Romarna hade så stort problem att försvara sitt område. De valde att betala ut enorma mängder guld till hunnerna för att slippa bli angripna. Nu fungerade detta inte så bra då galler och andra folk som även de drevs undan av hunnerna började ta över områden från rom och därmed gick romarriket mot en kollaps. Nu ska man komma ihåg att detta gäller Västrom medan östrom klarade sig bättre och blev det bysantinska riket. Det riket överlevde under 1000 år fram till 1453 då osmanerna blev en ny maktfaktor.

Det som hände i Norden påverkades av folkvandringarna och av romarrikets undergång. Men samtidigt utvecklades även Norden och under 500 talet kommer den period som kallas för Vendeltiden. Alltså den tid som infaller mellan folkvandringarna och vikingatiden. När riken formas i Europa efter den rörigs folkvandringen så sker även en stabilisering även i Norden. "Påtagliga uttryck för makt, rikedom och utländska kontakter utgör de uppländska båtgravarna i Vendel, Ultuna, Valsgärde och Tuna, enstaka båtgravar i Blekinge och Skåne samt spridda gravar på andra håll, främst på Gotland"
Just båtgravarna i Vendel har fått ge namn till den period i Norden som infaller före vikingatiden. Processen med att forma Asa religionen gick vidare i Norden men ett hot mot detta uppstod från de nya rikena som skapades i Europa efter Romarrikets fall. Här ska särskilt nämnas Karl den store från franken som brutalt kristnades Nordeuropa men som stoppades söder om den mäktiga mur som nordborna låtit uppföra. Danevirke har en sammanlagd längd på ca 30 km och består ogentiles av flera olika försvarsvallar som tillsammans bildar denna långa vall.
"Historiska källor berättar att den danske kungen Godfred 808 lät uppföra en vall som skydd mot den frankiske kungen Karl den store. Denna vall skulle ha sträckt sig "från Östersalt till Västerhav" – utan tvivel en del av Danevirke men tydligen inte den äldsta".
Att kungarnas makt växer fram i Norden har sin förklaring i den krigsideologi som tillsammans med folkvandringarna skapade nya samhällsformer. Man samlade kring folkgrupper i stället för byar och släkten och dessa nya folkgrupper bands samman genom anslutning till starka ledare som blev härkungar. För att behålla sin status som härledande använde man sig av gåvor och rituella gästabud och dryckeslag. Detta blir en viktig del i vikingatidens samhälle.
Ser man på religionsutvecklingen i Norden så blir det tydligt att man befinner sig i gränslandet till flera olika religioner. De viktigaste var de germanska, keltiska och samiska religionerna. Idag har man kommit fram till att det varit en påverkan mellan samiska religionen och formandet av Asa religionen. Samtidigt ska man se den Fornnordiska och den samiska kultur som skilda storheter. Samernas kultur byggde på nomadkultur och den nordiska på en bofast kultur.